Sist i kön – inte kvist i kön – för fan!

En tar va en har. Det vill säga en röd keps. (den observante noterar dessutom att denna huvudbonad sitter snett)

SVT Text 19 maj 2014:

”Den man som slog ihjäl sin fru med en hammare i vintras i västgötska Lerum döms till 16 års fängelse. Han har erkänt handlingen men förnekar att han haft uppsåt att döda. Kvinnan fick minst 20 hammarslag i huvudet och en av sönerna blev vittne till dådet.”

Ett par frågor:
– Varför envisas en fortfarande i den/det här sortens rapportering att helt oprovocerat och på en/ett synnerligen nattståndet vis peka ut en/ett viss könstillhörighet? I det här fallet ”man” och ”fru” och inte minst den märkliga beteckningen ”söner”.
I vårt moderna samhälle bör dessa fördomsfullt laddade ord ersättas av mer neutrala begrepp, typ: ”person”, ”partner” och varför inte ”avkomma”.

Artikeln borde i stället se ut så här: Hendelse i landsorten:

”Den person, medborgare, människa*, individ, varelse, gestalt, käft, figur, kotte, prick, typ, personlighet, väsen, karaktär, passagerare som slog ihjäl sin partner, kamrat, kompanjon, kollega, parhäst, delägare, medarbetare, moatjé, sambo, livskamrat och/eller medspelare med en/ett hemmare döms till 16 års fängelse. Hen har erkänt hendlingen men förnekar att hen haft uppsåt att döda. Partnern, kamraten, kompanjonen, kolleg… och så vidare fick minst 20 hammarslag i huvudet och ett/en deras barn, telning, unge, småtting, baby, spädbarn, knyte, ättelägg, klimp, knodd, krabat, kryp, pyre, batting, svamp blev vittne till dådet.”

Bättre så.

* Eftersom ordet ”människa” etymologiskt härleds från ”man” kommer vi inom en snar framtid att ersätta detta missledande ord med ”1 enhet biomassa”. Garanterat neutralt, ekologiskt och EU-certifierat.

Och därefter till fråga 2: Vad kan hen ha haft för uppsåt? Om 20 hammarslag i huvudet inte var avsedda att döda?

• – ”Jo, serru. Jag hade låtit meddela att middan va klar, va, (2 gånger) och när hen/den/det inte reagerade lappade jag, som brukligt är, till henom/denom/datum med hemmarn. Enom gång alltså.
  Till att börja med.
  Å när hen/den/detom… så småningom fått 17 – 18 påslag och inte reagerat på därför avsett vis, fick hen/ding/dong några smällar till, för den goda sakens skull, och så gick detom/hitom/bortom som det gick.
  Tydligen.
  Ska jag, vi, oss lastas för den/det? Vår, eh vårt gemensamma yngel, avkomma, barn, telning, unge, ättelägg… och så vidare samt undertecknad fick peta i oss falukorven(-et) i partnerns, personens, sambons, kollegans… omedelbara frånvaro, så att säga.
  Och så kommer poliset/en och har synpunkter på vårt familjeliv!
  Fan – 16 år! Lite mycke råge på den, va?
  Missar jag slutspelet då? Igen?

Ur SvD 27 mars – artikel av Erik Wallrup

”Heideggers tänkande under den aktuella perioden var totalitärt. Han gick från en fundamentalontologi till en fundamentalistisk ontologi. Eftersom han såg sig som varats språkrör skrev han sig fri från allt ansvar.”

Jag har själv funderat en hel del på det där.
Det känns (någonstans) som att jag också gått från fundamentalontologi till en fundamentalistisk ontologi.
Till slut gjorde jag samma sak som Heidegger – jag skrev mig fri från allt ansvar.

För säkerhets skull. ….. visste du det?

Nej, det gjorde du inte för det hittade jag just på.

– Att Heideggers tänkande var totalitärt störde mig inte så mycket förrän jag fick veta det där om att han gick över till en fundamentalistisk ontologi.                                                                                        – Jag håller med dig, Valeria, fullt och fast. Jag anser dessutom att det är hög tid att vi båda friskriver oss från ansvar.

Etikettrutan – LagdaLena Ribba

Fråga: Jag har problem med min svärson. Han har ett mycket häftigt humör och när han brusar upp inverkar detta negativt på hans språkbruk. Jag har försökt med lämpor och vänligt korrigerande antydningar, men inget tycks hjälpa.
Esomoftast får jag höra uttryck som: ”Håll din stora glappande käft, förbannade jävla sketkärring!”
Är inte detta upprörande? Hur bör jag hantera dessa pinsamheter som nästan alltid yttras när det är mycket folk inom hörhåll.
Sign Margareta

Svar: Kära Margareta!
Jag har full förståelse för din upprördhet. Din svärsons beteende är verkligen under all kritik och skall inte på något vis tolereras; än mindre uppmuntras.
Inte ens det mest besinningslösa raseri räcker som ursäkt för att häva ur sig uttrycket sketkärring. Alla vet – inte minst i min bransch – att det heter och stavas skitkärring!
Ta itu med denna drummel omedelbart. Hårda handskar på båda nävarna innan du dunkar på.
Lycka till! (Sikta på näsan)

— < 0O0 > —