Archive for december 2014
Sameting – same thing – att ha kakan och…
Samer är inte svenskar
Mattias Åhrén, samisk folkrättsjurist, SR, Sameradion, tisdag 16 december kl 14:22 år 2014. (* länk nedan)
”…Jag förstår att folk reagerar därför att man kan ifrågasätta vad han (Björn Söder, SD) har för motiv att göra den här typen av uttalanden men i sak så har han ju rätt; i den meningen att samer är inte svenskar och det är väldigt viktigt att ha den distinktionen, för jag blir personligen nästan mer bekymrad när alla övriga partier från höger till vänster tar debatten och vill då säga att samer är svenskar för det är vi ju inte.
Det är därför vi har ett sameting, det är därför vi har rätt att ha undervisning och utbildning på samiska, det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser helt enkelt för att vi är samer och inte svenskar. Så det är ju olyckligt och från min synpunkt nästan mer bekymmersamt när debatten tar riktningen att alla ska slå tillbaka mot SD och Björn Söder genom att argumentera för att samerna är svenskar för det är i grund och botten ett farligare argument för det leder till assimilering och i slutändan till att den samiska kulturen försvinner.”
”Far i frid.” – Alf Montán i Expressen 2 oktober 1956.
Denna kärnfulla filmrecension, så vitt jag vet världshistoriens kortaste, kom till efter att den svenska komedifilmen ”Åsa-Nisse flyger i luften” haft premiär på hösten 1956.
Kurt Salomonson i tidningen Arbetaren följde upp med: ”Lyteskomik i sin mest beklämmande skepnad, dumhet staplad på dumhet.”
Vår tids Åsa-Nisse Romson, MP, har, mig veterligt, ingenting med denna film att skaffa.
Recensionerna är… eh… nu till något annat.
Utryckning – larm
Räddningskåren som på lördagsmorgonen brådskande ilat till den lokala ICA-butiken kunde snabbt konstatera att det inte var någon större fara. Usama bin Larsson som ansvarar för charkdisken hade bara råkat spilla lite het glögg mellan skinkorna i samband med personalens luciafirande.
Besparing
En del radiofolk, framför allt yngre förmågor, sparar energi. Man säger ejänklien i stället för egentligen. Vidare heter det sluspel, slusats och foschätta i stället för slutspel och slutsats och fortsätta. På så vis slipper man skicka omkring tungan hit och dit i munnen på det där jobbiga viset som man gjorde förr i tiden, då man fortfarande använde bokstaven ”t”.
Snar kommer vi anagligen a hel a bor boksaven ” ”.
Stor dag – i dag
Invigning av Sundsvallsbron i dag, 18 december 2014.
Trafikverket meddelar ystert på sin hemsida:
”En ny väg, 1 000 nya möjligheter”.
Bron är 1420 meter lång och har kostat 1 500 miljoner kronor och förkortar resvägen till dessa 1 000 nya möjligheter med 2 km i väg och 4 minuter i tid.
Räknar man på detta och slantar upp en miljon kronor får man nästan 95 cm motorvägsbro. Man kan också konstatera att nya möjligheter i sundsvallsområdet kostar 1,5 miljon kronor.
Styck.
Och då pratar vi bara om det här korta avsnittet bro. Hela projektet, 20 km kostar 4 600 miljoner kronor.
Till och med i dessa trakter måste detta vara något av ett rekord.
Hur många nya möjligheter man vinner per minut får du själv räkna ut. Så pass interaktiva är vi här, serru.
Dessa mörka juletider lyses förstås upp av att även du får uppleva givandets sanna glädje.
Du är ju med och betalar.
Frågar någon:
– Vad är det för möjligheter man pratar om? På vilken sida av bron ligger alla de här nya möjligheterna? Kunde inte folk ha åkt de där 2 extra kilometerna, kommit fram 4 minuter försent och sen stannat där, en gång för alla?
– Eh… öh… titta där, en uggla!
Att vår vördade (och genuint ursvenske) konung Carl den 16:e Augusti vid den högtidliga ceremonin – invigningen av bron – skulle ha sagt:
– ”Kära örebroare…. öh… förlåt, Arboga… Härmed förklarar jag denna eh… bro för invigen.” är förstås bara illvilligt förtal.
Som så mycket annat. Han höll ett riktigt bra tal. För att vara kung.
Nu kör vi så det ryker!
* Vill du med egna öron lyssna på dessa uttalanden från Sameradion och lite till har du en länk här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6047760
Nu jävlar blire krig!
Homosexuella svarvare rasar mot alltihop.
– Fanimej dags att Björn Söder ger sig på oss också. Varför ska bara samer diskrimineras? Vi har också rättigheter.
– Mördare! Nazister!
Konversation
– Jag hörde på radion att man får sig en armbåge när man går in i tingshuset. Är det så bra?
– Idiot! Det är larmbågar dom pratar om.
– Nähäru! Det är det inte alls!
– Jaså, ja då så. Då är det väl bra då. En armbåge har väl ingen dött av.
– <- o – O – o -> –
Mark Strand hade ingen bror
In memoriam
Den amerikanske poeten Mark Strand dog 29 november 2014.
Han dog i en ålder av 80 år i Brooklyn, New York.
Hans första poesisamling, “Sleeping With One Eye Open”, gavs ut 1964.
In a field
I am the absence
of field.
This is
always the case.
Wherever I am
I am what is missing.
When I walk
I part the air
and always
the air moves in
to fill the spaces
where my body has been.
We all have reasons
for moving.
I move
to keep things whole.
I en dödsruna som publicerades i New York Times uppgavs felaktigt att han bland mycket annat efterlämnade en bror, Thomas. Det är inte sant. Han hade inga bröder.
Han har själv hävdat att dikten ovan skrevs ”på 20 sekunder” samtidigt som han deltog i ett parti kortspel. 1999 fick han Pulitzerpriset för poesi för diktsamlingen ”Blizzard of One”.
– < – o – O – o – > –
OBS Magasin – Fjärde vågen
Femunism – samma, men mera.
OBS Magasin 12 november år 2014 – Mona Masri är programledare. Jag har, som sagt, tankat ner programmet från P1 och lyssnat noga. Fram och tillbaka, flera gånger. Svårt att tro att jag är helt frisk i huvudet.
Det som återges nedan är ord för ord taget från sändningen. Jag lovar. Jag rekommenderar läsning av texten parallellt med avlyssning av programmet. Det är en upplevelse, värd mödan. Länk: (http://t.sr.se/1yyLAGt)
Först dock en liten sammanfattning av Eskil Krogh Larssons sammanfattning av feminismens historia:
Första vågen: Startar i mitten av 1800-talet i USA och Storbrittanien. Det rör sig om ojämlikhet beträffande juridiska rättigheter, rätt till utbildning och förvärvsarbete, arvsrätt, ägande, rösträtt för kvinnor. Denna, tidiga feminism kolliderar ofta med idéer om kvinnligt och manligt. Arbetarrörelsen kritiserar feminismen med att det inte finns någon särskild kvinnofråga. Från vänsterkanten menar man också att feminismen är ett borgerligt fenomen som inte på något vis riktar sig till arbetarklassens kvinnor. Trots något som (så lysande) kallas ”inre friktion” får kampen resultat.
Andra vågen: 60-70-talens rörelser. Välutbildade kvinnor, t ex Simone de Beauvoir, (Det Andra Könet – man* föds inte till kvinna, man* blir det), noterar att kvinnornas formella rättigheter inte stämmer med de faktiska möjligheter samhället ger. Kvar finns bojor i form av diskriminering, normer och sexism. ”Det personliga är politiskt” blir den nya feminismens slagord. Kvinnans villkor i det privata livet måste ses som en angelägenhet för politiken, heter det. Kvinnomisshandel, sexualiserat våld, rätt till abort, preventivmedel, rätt till barnomsorg blir stridsfrågor.
Under 80-talet hamnar kvinnorörelsen åter utanför politiska brännpunkten. ”Allt har raserats”. Susan Faludi – Backlash 1991. Det som byggdes upp under 70-talet, raserades under 80-talet.
* Visst blir det här komiskt. Nu för tiden. Då hade man ingen aning om vilket kränkande övergrepp detta citat skulle komma att bli.
Tredje vågen: Nu kommer ett queert perspektiv på kön att bli tongivande. Heteronormen ifrågasätts och binära könsidentiteter och roller utmanas…. Också ett intersektionellt perspektiv växer fram; dvs idén om hur olika maktfaktorer samverkar och förtryck flätas samman; en kvinna är aldrig bara en kvinna utan även rasifierad eller vit, arbetarklass eller överklass, ung eller gammal. Kön ensamt, kan inte längre, lika lite som nån annan enskild faktor, förklara hur makt utövas och hur förtryck skapas.
Fjärde vågen (?) ska man antagligen kunna ana konturerna av i en diskussion mellan Aleksa Lundberg och Diana Mulinari. Bland annat nämns något om ”identitetspolitik med negativ klang…”
Vi gör ett litet hopp… och kommer in i programmet efter exakt 10 minuter:
Programledare Mona Masri: … att vi här framför allt ska prata om dom teoretiska oenigheterna mellan radikalfeminismen och transfeminismen. Hur skiljer sig dom olika rörelsernas syn på kön?
Aleksa Lundberg: – Ja, frågaru mej de? Jag skulle nog vilja säga att det inte är två olika rörelser i den bemärkelsen. Alltså radikalfeminismen… jag håller nog inte riktig med om den, det begreppet för jag ser feminism som en frihetsrörelse mot strukturellt förtryck och då borde ju den radikala versionen av feminism vara 100% kärlek, 100% frihet, vem du än är, oavsett kropp, oavsett kön, oavsett etnicitet, varenuäné.
Så att personer som menar att eh.. ja, då som det stod klart i Kvinnohuset år 2001 där, att transkvinnor då specifikt är en form utav män som vill penetrera kvinnors separatistiska rum i syfte att kontrollera kvinnors kroppar. Jag skulle inte kalla dom för feminister, utan jag skulle kalla dom för eh… jamen, nån form utav missriktad vilja att frigöra kvinnan, där man snarare går patriarkatets väg. För patriarkatet gynnas ju av att vi delas upp i män och öh… kvinnor. Så oavsett syfte, varför vi menar att vi ska dela upp oss så är det gynnsamt för patriarkatet. Så jag skulle inte kalla dom radikalfeminister, jag skulle kalla dom för eh… ja… några som går patriarkatets vägar, helt enkelt.
Och sen då att det inte är två olika rörelser i den bemärkelsen, för feminister tycker ju olika i alla möjliga olika frågor, det gäller ju även då dom som tycker att transfeminister inte ska få va me. Och transfeminister själva. Jag t ex är tveksam till vad jag tycker om surrogatmödraskap medans andra tycker att det är en självklarhet. Så att de e… öh… man kan inte dra det riktigt så hårt, skulle jag säga.
Programledare MM: Mmm. Men, men om vi pratar om olika ja, ideologier och syn på kön, även om det så klart, alla… har… det är lite olika men…. om vi bara försöker förenkla… Vilka, hur kan man… Hur ser dom… Hur kan man se på kön? Hur skiljer det sig?
Diana Mulinari: – Assåsi sån här jag vill bara markera att jag uppskattar det här som du assiåsåsäja som du säger att jag menar, en del av dessa debatter, inte minst att dom äger rum till genom kultursidor tenderar att såissäia förenkla och såsenhär det finns en mycket bred transrörelse och väldigt bred antirasistisk rörelse och jag tror att dessa rörelser vägrar att bli dås förenklat i att då att dom blir en position, över all..alla med en enda agenda, så jag tror det är mycket viktigt att markera heterogenitet bland dessa rörelser då såissäia och då verkligen inkasseptera (? – inte acceptera?) den här maktens definitionen att dom är enbart för, dom är enbart antirasister, eller enbart trans. Dom är massor med andra saker, Jag tror att det är det som är så viktig och vackra, vackert i dessa rörelser.
Tillbaka till det här med radikalfeministerna. Jag är också, he, he, motstånd till detta att dom är radikalfeminister inte minst för cheman (?) en del av dom mest grundläggande assåissäia grundläggande vackra texter då i man tänker så här för min del en del av dom lesbiskar, då eh… radikalfeministerna som eh… till en viss del Glorein Sandou (?) ja eller Adro Loude (?) som till en viss del var inte radikalfeministerna men ifall mycket mer the women ID då kvinnorna identifierar… jag menar, assåissäia, dom skulle ALDRIG då, då såissäia på nåt sätt då markera assåissäia då argumentera som, som, som det har argumenterats i… på dessa kultursidor. Jo fattar, sotjåg (så att jag?) håller med, jag vill försvara den radikalfeministiska tradition, den feministisk tradition och jag menar trots att man skulle kunna hävda att det finns då assåissäia teoretiska och politiska olikheter, jag skulle aldrig hävda att.. att.. eh… alla som har fitta har gemensam erfarenhet. Det skulle inte radikala feministerna i den tradition som jag i alla fall är inspirerad av, 70-tals då assåissäia och jag sa svart radikal feminism argumentera för. Så jag tror, jag vill försvara den här traditionen. Eh.. vad jag tror att detta är mest en teoretis och politis oenighet vad gäller, inte så mycket kön, utan så mycket mer, vilken assåissäia, vilken är den mest grundläggande konflikt, samhällig konflikt, och jag tror, jag tror att både då såissäia, assåissäia, att DÄR är vi oenig, assåissäia vi har, där finns både rörelse och teoretiska perspektiv som hävdar att det finns väldigt många sociala konflikter i samhället. Då. Och att dessa sociala konflikter måste solidariskt då struktureras så att vi kan då såissäia genom motstånd. Det finns andra som hävdar att man ska underhålla då alla sociala konflikter, den här grundläggande klasskonflikten. Jag tror att det är det som då såissäia… att det är det som vi är oeniga om då assåissäia eller dom är oeniga om att debatten handlar väldigt mycket om och vilken roll andra sociala relationer av exploatering och förtryck och kriminalisering har att göra med vad som dessa, dom uppfattar det med skuldbeläggande och de klasskonflikter.
Programledare MM: Mm
Mulinari: Så fattar jag!
Programledare MM: Samtidigt finns det dom som menar, som du är inne på Diana…..
Och så vidare…
Jag tyade inte mer… men jag räknar med att du gör det och att du förstår vad det handlar om.
Lyssna på, det kommer att göra dig gott…
– < – o – O – o – > –