Frusen snabel

Om djävulen funnes . . .  så skulle han se ut så här . . .  exakt så här.
(Se för övrigt den slående likheten med Svartenbrandt, ovan)

Vatikanen avkragar* den amerikanske förre kardinalen och ärkebiskopen i USA, Theodore McCarrick.

* Synd (!) att man bara siktar in sig på att avlägsna kragen. Det finns en del annat som dinglar utanför, och som denna djävul skulle må bra att bli av med. Ett par raska snitt skulle göra honom betydligt mänskligare.

McCarrick, en av de mest inflytelserika personerna inom katolska kyrkan i USA, avgick i juli från sitt ämbete efter flera anklagelser om sexövergrepp mot minderåriga.
Påve Sven Friscus bifaller uteslutningen, vilket innebär att den är slutgiltig och att den före detta ärkebiskopen inte kan överklaga beslutet.
I augusti, 2018, anklagades påven för att ha uppmärksammats på fallet McCarrick redan för sex år sedan, utan att ha reagerat.
Men, vaf . . . påven hade väl annat smått och gott att ta itu med.
Nästa vecka håller Sven Friscus ett slags toppmöte för att stoppa övergrepp inom katolska kyrkan.
Så dags, kan man tycka . . .

Positiv utveckling
Å andra (bortre) sidan har man på sistone rapporterat om rikligt förekommande sexuella övergrepp på nunnor inom katolska kyrkan. Detta har lett till illegala aborter, adoptioner under stort hemlighetsmakeri och liknande.
Vi väljer att tolka detta som ett steg i rätt riktning; att präster och kardinaler inte enbart ger sig på barn, utan också kan förlika sig med att utnyttja vuxna kvinnor.

#metoo får förlåta, men nog är det lite, lite mera ”normalt?”

o – o – 0 – 0 – o – o

Aktuell sport
Ishockey på teve. Jag har flera gånger sett spelare som spottar på isen. Jag ser också att de knuffas och ramlar både här och där.
Hur matchen gick? Tyvärr, missade jag det, man vill ju ha en helhetsbild.

x – x- § – § x – x

Det är välkänt att FN har olika människorättsorganisationer*; till exempel Human Rights Watch.
Mindre känt är att man också har efterrättsorganisationer. Där har man noggrann tillsyn att äppelkaka inte missbrukas eller behandlas på ett olämpligt sätt.
Bland annat.

* Jo, det stämmer: 27 bokstäver. Kom ihåg det nästa gång du spelar Alfapet.

x – x- § – § x – x

Hydrologisk landvinning
Rinnande vatten. Det är vad jag kan flera psalmverser som.

Profilering
Musikkritiker Nicholas Ringskog Ferrada-Noli på Rapport. Vi tänker oss att han, Nick, har en dotter Miranda som gifter sig med Kroton Blaumage-Nilsson Håkenberg.
Hon vill, som alla andra, styrka sin identitet genom att kombinera efternamnen.
Då får vi: Miranda Ringskog Ferrada-Noli Blaumage-Nilsson Håkenberg som gör ett litet framträdande innan hon försvinner in i den stora glömskan.

°°°°°°°°°°° —— °°°°°°°°°°°

Miljöpartiets lilla tipsruta
Spara energi och pengar:
duscha kallt.
Vi har räknat. Att värma upp vatten till en normal* dusch kostar i genomsnitt 8:90.
(* Tonåringar: multiplicera med 7).
Om du duschar en gång om dan  t – j – ä – n – a – r  du alltså 9 spänn, ungefär.
Då inser du strax att om du duschar flera gånger, till exempel fyra gånger om dagen  t – j – ä – n – a – r  du nästan 40 kronor och gör en heroisk insats för vår lilla plågade planet.
Skicka in en våt T-tröja och du har chans att vinna en pinne i äkta ekologiskt trä.

x – x- § – § x – x

— Vi har beslutat att hålla ihop för barnens skull.
— Men ni har ju inga barn.
— Jag älskar barn!

x – x- § – § x – x

Inga små gulliga djur har kommit till skada i samband med det här inlägget på bloggen. Den undulat som har fört fram klagomål kan dra åt helvete. I övrigt kör vi grönt och sorterar allt som finns.

En Svensk Akademi

En ledamot
Per Wästberg, författare från födseln, litteraturkritiker något senare och ledamot av Svenska Akademien sedan 1997.
Han har en dotter, Johanna Ekström, som öppet berättar om hur hon i tjugoårsåldern blev utsatt för Jean-Claude Merde-Arnaults omättliga behov att utnyttja unga kvinnor sexuellt.

Här och där hittar man i svensk press, korta sammandrag av hennes berättelse om hur hon, på nittiotalet, träffade JC M-Arnault. En mera utförlig historia hittar jag märkligt nog bara i The Guardian: https://www.theguardian.com/world/2019/jan/12/trembled-with-shock-my-brush-with-rapist-nobel-scandal-jean-claude-arnault

Svenska Akademien har under den gångna hösten delat ut stipendier – 60 000 kr vardera – till sexton personer. 11 män och fem kvinnor. En av dessa kvinnor har vid rättegångarna mot Merde-Arnault vittnat till hans fördel; om hans goda karaktär.
Per Wästberg som var drivande när M-Arnault fick medaljen Nordstjärneorden, år 2015, har nu vänt kappan och är klädsamt upprörd över att denna kvinna fått Akademiens stipendium.
Märkligt nog nämner Wästberg inte en annan person som fick samma belöning för sitt kulturarbete.

Stig Larsson – går under beteckningen författare.
Jaha.
Vare med det, hur som helst. Han har i vilket fall, upprepade gånger vittnat i offentligheten – teve och dagstidningar – om Merde-Arnaults oförvitlighet. De är goda vänner sedan många år.

Stig Larsson säger:
”Hade han haft nåt oschysst för sig, hade jag märkt det och knuffat till honom. Jag tror tjejerna ljuger”.
Om man tar del av vad Stig Larsson har skrivit och uttryckt genom åren, fattar man ungefär var ribban ligger när det gäller ”oschyssta grejer”. Det mest belysande står han för själv i en intervju i Expressen i november 2012: https://www.expressen.se/nyheter/stig-larsson-darfor-skadade-jag-mina-sexpartners/

Den som är intresserad av den här mannen och hans verksamhet, kan ju köpa (eller hellre stjäla) en bok och läsa. Hela hans litterära produktion har kommit till på en cocktail av amfetamin, koffein och nikotin.
Resultatet har blivit därefter. Ett sinnesrubbat svammel som inte leder till annat än vämjelse och motvilja. Man känner omedelbart ett starkt behov av en väl tilltagen skämskudde.
Jag måste erkänna att jag inte läst mer än en liten bråkdel av Stig Larssons alltför omfattande produktion; men det jag tagit del av räcker.
Fuller väl.

Ett litet exempel ur Larssons dikt Mani:

Min penis är fuktig.
Jag har tvättat den.
Nu väntar jag på att raviolin ska bli varm.
Här på Kungsholmen äter vi mycket ravioli.
Vad vet jag egentligen om det?
Okay. Jag tror att vi äter mycket ravioli
Här på Kungsholmen.
Varför tror jag det?
Nej, det gör jag egentligen inte.
Jag måste byta ämne.
Raviolin puttrar på spisen.
Nej, nu är jag där igen.
Ravioli. Ravioli. Varför skriver jag om ravioli?
Jag är tvungen att skriva om ravioli.
Det är en dålig förklaring. Vem skulle tvinga mig?
Och hur kommer penisen in i bilden?
Det låter riktigt otäckt: ”penisen in i bilden”.
Det verkar ju som om det vore någonting sensationellt
Att jag har tvättat min penis.
Det är det inte.
Det verkar faktiskt som om jag skriver ner
Allting jag tänker.
Gör jag? Hjälp!
. . . .
Och så vidare, i en allt obegripligare verklighet. Ett ”svammelsurium” om man så vill.
Försök er inte på detta hemma!

o – 0 – 0 – o

— Vi har beslutat att hålla ihop för barnens skull.
— Men ni har ju inga barn.
— Nej, men föräldrar räknas väl också?

o – O – Ö – O – o

Eko-certifiering pågår. Vi har ingen del i tarvligheterna som pågår när det gäller regeringsbildningen. Jämställdheten är för närvarande på nivå C5 – högsta tillgängliga, så här års.

God Jul, och till

Va? Får vi skinka?

 

Jul, jul, jul
Alla pratar nu om snälla barn, världsfred, till människorna en god vilja samt glögg och djurskinka.
Jag tror mig kunna fixa alltihop det där; men vilket djur ska det vara?
Ekorre låter trevligt, men då måste man dela med sig eftersom det blir ganska små bitar.

Planering
Det gäller för resten att vara ute i god tid när man ska ordna allt inför julen. Eftersom jag är en som alltid vill vara i framkant håller jag nu på med slutplaneringen av julen nästa år.
Gissa om det börjar köra ihop sig.

Inte van Gogh men
Som lätt deprimerad målare vill jag föregå med grått exempel.

På båtar har vi babord, styrbord och smörgåsbord

 

Skepp o… öh… hoj
Jag köpte en läcker båt i höstas. Det visade sig att den inte bara VAR läcker; den GJORDE det också.
Det ledde förstås till en förundersökning av aktern som inte gav så mycket som man skulle kunna tro.
Som alla sjömän vet, ska man kolla aktern före fören. Det är ju där läckorna brukar vara – eftersom man för det mesta kör åt andra hållet.
Visserligen backade den kände sjöfararen Malvin Goster baklänges runt Åstol här borta redan år 1974 – 77, men det kan knappast sägas vara relevant så här dags.
En sjömil (nautisk) är ungefär samma sak som en landmil, men något blötare.

Diagnos
Apropå något helt annat, sa doktorn att jag har en utvecklingsstörning som har med olika typer av motorfordon att göra.
Äntligen har jag fått en diagnos: Audi-HD.
Den som till äventyrs hållit sig vaken så här långt, noterar att diagnosen omfattar både bil och motorcykel.

Jo, jag vill ha mitt te varmt. Då får man ta till högmössan

 

Runda bordet – lyss till ordet
Just i skrivande stund äger årets svammel rum i svt2.
Det handlar om religion och vår nya ärkebiskop, Vante Österlen, bryter lite grann.
Inte mot guds bud, direkt. Mer åt tyska hållet.
Hon tror att den psykiska ohälsan som tilltar hos unga har med brist på religion och existentiellt språk att göra.
Någon kanske kunde framkasta idén att ett rejält jobb skulle kunna lätta upp situationen, men panelen (en muslim, en hindu, en rabbin, en buddhist samt Vante) diskuterar en moské i stället. Torde vara ett lika gott alternativ som något.
Lite islam har ingen dött av.

Manu Dei
Sverige fick religionsfrihet år 1951 och redan efter två år gav det märkbart resultat. Sveriges ishockeylandslag tog nämligen sitt första VM-guld 1953, och sitt andra 1957. Varken USA eller Kanada deltog i dessa turneringar.
Man behöver inte anstränga sig för att se Guds hand i detta.
Nästa gång det var dags för guld; 1962 deltog inte Sovjet och Tjeckoslovakien. Allahu Akbar.
Hets mot folkgrupp diskuteras nu – vi har återgått till svammel i svt2 – och detta skall inte förväxlas med häst mot folkgrupp. Som ju har berörts på annan plats, vid ett annat tillfälle.

Meningen
med livet – fortsätter man så klokt – är att bli den vi ska vara.
Jag måste erkänna att jag missat där. Jag skulle egentligen ha blivit en lätt dyslx, dyxlsek, öh… vänsterhänt sömmerska med antydan till överbett och pannlugg från Tranås. Trots idogt arbete måste jag erkänna att jag misslyckats på samtliga punkter; utom möjligen pannluggen.
Den ÄR från Tranås.

Tempus fugit
Hebreiskan saknar tempusformen presens – jo, han rabbinen säger det i detta ögonblick! – det vill säga presens – vilket innebär att jag inte kan påstå att jag ÄR pissnödig. I varje fall inte på hebreiska. I stället får jag då kvida fram ett tvingande futurum: ”jag MÅSTE pissa SNART”.
Detta budskap ska gänget kring runda bordet ta del av, och inbördes diskutera om den eller den tempusformen gäller, och vid det laget är det för det förstås kört.
Nu har man väl blivit antisemit, också.

Skratt har en smittande effekt

 

 

Vintersolstånd i natt
En mig mycket närstående person meddelar per telefon att hon hänger med hakan, i mörkret.
Hon ämnar dessutom fortsätta med det.
Med tanke på vintersolståndet (om en timme) får man hoppas på bättring när vi nu går mot ljusare tider.

 

Okulärt
Människor med glasögon blir nästan alltid utsatta för rasism.
Gula fläcken leder ofta till mobbing och förföljelse (om man inte är japan, kines eller liknande).
Apropå det; japaner är väl de enda som är och heter samma sak som landet de bor i.
Bara betoningen avgör vad som menas. Jag är japan och kommer från Japan.
Det här skulle ju inte fungera i Förenade Arabemiraten.
Oavsett hur du betonar. Men gör gärna ett försök – det är ju jul, och allt är möjligt.

 

 

 

– < – o – O – o – > –

 

Fas cis- m och lite kapris

Diana Mulinari – fil dr i sociologi och professor i genusvetenskap, Lunds universitet. Obs! Bilden är ej ett montage.

Forskningsfronten
Från P1 OBS – Diana Mulinari diskuterar fjärde vågens femunism med Aleksa Lundberg och denna Aleksa säger:
– Om jag håller tal eller bedriver internetkamp, eller vad man ska säga, så brukar jag köra med en slogan som lyder: Patriarkatet och fascismen gynnas av att vi ser människan som en vit, heterosexuell, cis*-könad man med vanligt förekommande funktionsuppsättning.
Mulinari tar så till orda och uttrycker sig på en sorts svenska (?) som är så frakturerad och rådbråkad att det från början svårbegripliga fenomenet ”genusvetenskap” blir totalt omöjligt att förstå. Hon säger:
– Assåissäia, assåissäia, assåissäia samt assåissäia.
Gång på gång. Hela tiden.
Till slut kan jag tolka detta uttryck som ”så att säga”. Vad hon i övrigt har att komma med lyckas jag inte fatta trots att jag tankat ner programmet och lyssnat noga, flera gånger. Jo, så pass hör jag att: arbetarklassen uppfattar det inte som att transaktivister och antirasister är en del av arbetarklassen.
(http://t.sr.se/1yyLAGt är en länk att klicka på om du mot förmodan skulle vilja lyssna med egna öron).

Jag har tidigare skrivit i mycket positiva ordalag om homosexuella svarvare; Mulinari förbigår detta faktum utan ett ord.
Tror jag. I mitt nästa inlägg kommer jag att analysera mina egna kommentarer om queera fräsare och bifokala optiker. Samtidigt kommer jag att redogöra för deras ”vanligt förekommande funktionsuppsättningar”.
Säkerligen förgäves. Vem bryr sig om oss som har våra rötter och fötter på verkstadsgolvet?

* Begreppet cis-person kommer av det latinska prefixet cis- som betyder ”på samma sida”, vilket är en antonym för det latinska trans- som betyder ”över från” eller ”på andra sidan om”.

Synonymer till ”antonym” är bland annat: oliktyding, motsatsord och inte minst kontrastord.

Jag har nu (inom parentes och i all anständighet) granskat mitt eget kön så smått**. Det befinner sig på samma sida som det alltid gjort. Det vill säga åt cis-hållet. Jag är nog fascist.
Hjälp!

** Storleken har ingen betydelse så du kan sluta flina nu.

 

Capparis spinosa
Kapris (latin: Capparis spinosa, engelska: capers, franska: câpres) är en flerårig och taggig buske som växer vilt på stenig mark i länderna runt Medelhavet.
Den odlas också. Blomknopparna läggs i vinäger eller salt och används som krydda. Ordet kapris kan på lite krångliga vägar härledas från italienskans ”capriolare” – att hoppa i vädret.
Kanske vad man bör göra om man hamnar i en taggig buske.

Det hade en viss Lindström fått kännedom om redan på 1800-talet.
Inte det där med hoppandet, men att man kunde använda kapris till smaksättning.

Det var nämligen den 4 maj år1862 som kapten Henrik Lindström (1810 – 1910) född och uppvuxen i St Petersburg, besökte Hotell Witt i Kalmar och introducerade en biff som kom att bli populär. Han ville låta några vänner få smaka en rysk rätt. Från köket beställde han in de ingredienser som ingår: skrapat oxkött, finhackade rödbetor, potatis, lök, ägg, kapris, salt och vitpeppar.
Vid bordet blandade hans vänner var och en sin biff efter Henriks anvisningar. Biffarna bars sedan ut i köket och stektes i smör i en het gjutjärnspanna. Biff à la Lindström blev en klassiker och det påstås att rätten fortfarande finns på Hotell Witts meny.

 

Från Slöseribloggen:
I mars 2013 röstade Europaparlamentet igenom subventioner av tobaksindustrin, med röstsiffrorna 348 mot 270.
Två veckor tidigare debatterade samma parlament åtgärder för att stoppa rökning, bland annat via massiva informationskampanjer.
Den senaste kampanjen mot rökning kostade 260 miljoner kronor.
Subventionerna till tobaksindustrin var 2,5 miljarder kronor 2010. Det vill säga nästan 10 gånger så mycket satsas på att vi ska fortsätta, eller börja röka.
Tvåtusenfemhundra miljoner kronor för att stödja ett missbruk som är så jävla fult, skadligt och onödigt att ögonen tåras.
Hur många JAS-plan hade vi inte kunnat köpa tillbaka av Österrike för den summan? Eller var det schweizarna som inte fullföljde affären?
Subversiva element i EU-parlamentet har nu börjat fundera på om man ska slopa eller åtminstone skära ner på subventionerna till tobaksodlarna.
Ett tevereportage från Bulgarien förra veckan visade var en del av den europeiska tobaken odlas. En lokal politiker upplyste oss om att verksamheten är ”vital för landet”.
Om EU sätter stopp kommer 200 000 fattiga och arbetslösa bulgarer att söka sig till övriga Europa för att försörja sig.
Det blir till att öppna våra hjärtan.
Och våra plånböcker.
Och hålla andan.

Inte lustiga
Sent i går kväll träffade jag på ett gäng uttrar. De uppträdde till min besvikelse något avmätt och distanserat.
Så finns det folk som påstår att dessa djur är allmänt lekfulla och lustiga.

Lyrikhörnan
Efter att ha läst Aspenströms ”Sardinen vill att burken öppnas mot havet” där han bland annat undanber sig tvål, tandkräm en bäddsoffa och ”det där toilettpapperet” kan jag inte annat än instämma; men också tillägga:
– Jag vill inte ens ha den förbannade reklamen.

Från finkulturen
Marcel Proust: Socialismen utgör ett större hot mot samhället än vad kyrkan gör.

Dialog
– Folk litar inte på vad jag säger, längre.
– Och det vill du att jag ska tro på?

 

– < o – O – o > –

Tillgång och efterfrågan

He, he

Rasande
Ett berg håller på att rasa i vårt nära och kära grannland Norge.
– Även om det bara är en liten bit av fjällsidan som det handlar om, så är den ganska stor, säger en norsk en som förstår sig på saken.
Jag undrar så smått vad de här femninisterna som vill ersätta han och hon och helt eliminera begreppet man använder för beteckning på en sån där.

Mera P1
Missa för Guds skull inte underhållningsvärdet med P1:s program ”Människor och tro”. För ett tag sedan, intervjuades där någon kvinna som arbetade med ungdomar med självskadebeteende.
Hon talade och sade till dessa ungdomar, antagligen för att trösta:
– Gud blir inte arg över självskadebeteende. Han blir ledsen och gråter.

 

Sport som dribblas bort
Damfotbollen för en tynande tillvaro i vårt land. Först när vi får supportergrupper med tjejer som tuttar* på bengaler och slår ihjäl varandra med gatsten börjar det likna nåt.
Visa lite angaschemang, för fan! Se på storlagens ”firmor”, Black Army och såna och lär!

* Jag undanber mig billiga tolkningar av det här. Du förstår mycket väl vad jag syftar på.

Smile and pay
Bo Netz, överdirektör på Sida:
– Sida anser inte att någon mottagare gått miste om bistånd eftersom ”det handlar om extra miljoner som man potentiellt hade kunnat spara”.
Detta efter att Riksrevisionen påtalat att Sida (du, som skattebetalare) gått och går miste om åtskilliga (åtminstone 40) miljoner om året då man använder sig av automatiserad växlingstjänst i stället för manuell sådan som möjliggjort bättre växelkurser. Problemet kan dock ej åtgärdas förrän 2017 då omförhandling av ramavtal för valutahantering kan ske.
Vilken roll har Gunilla Carlsson (moderat idiot och sparkad biståndsminister) i det här?

Ett ögonblick
I skrivande stund kommer kulingen in från Skagerrak och häver sig mot huset. Åsa Romson dyker lika plötsligt upp i teverutan så jag får göra en mycket abrupt paus för att byta kanal. Anything will do.

Fy
59-årig man från Mellansverige gripen, misstänkt för inblandning i folkmordet i Rwanda.
Dessa satans Västeråsare!

Från en krönika i Aftonbladet (Cantwell) aug 2014:
”I förra veckan häktades en man vid Södertörns tingsrätt, misstänkt för att ha förmått en annan man att sommaren 2010 mörda en kvinna med vilken han hade en vårdnadstvist.
Det var ett osedvanligt brutalt mord: kvinnan öppnade dörren till sitt hem med sitt spädbarn på armen och sköts med flera skott inför ögonen på de tre äldre barnen.
Häktningsförhandlingen hölls sedan bakom stängda dörrar, vilket ur ett rättsäkerhetsperspektiv är problematiskt då ingen utomstående har insyn i hur stark bevisning staten egentligen har gentemot en person som den vill beröva friheten för.”
Men vafan? Att häktningsförhandlingen hölls bakom stängda dörrar får man väl ha förståelse för efter att man sett vad som kan hända när man öppnar en dörr.

Uppvaknande
Egentligen tycker jag ju mycket mer om djur. Varför i hela friden är inte du några ponnyhästar?

Grammadramatik
Pluskvamperfekt (lat. plusquam perfectum) är en tempusform som visar att en händelse ägde rum före en annan händelse i det förflutna. Pluskvamperfekt används normalt när handlingen berättas i förfluten tid och man vill tala om någon händelse som är ”ännu mer förfluten”, som alltså inträffat innan huvudberättelsen. (NE).
Ex: När jag kom dit hade han gått hem.
Att jag kom dit är förstås huvudberättelsen, men det som händer därefter – och som konstigt nog är ännu mer förflutet* –  är vad som stör mig mest. Och väcker en del funderingar förstås. Han kanske ville undvika mig efter den där historien med undertröjan. Men det var ju inte meningen att det skulle gå på det sättet, och det borde han begripa. Och jag tycker verkligen inte att det här har med tempusformer att göra.
Kan vi inte dra ett streck över alltihop?
Leva i nuet; presens är ju ändå grejen som gäller i alla väder.
Kuling också.

* I själva händelseförloppet gick ju han hem innan jag kom dit. Men i berättelsen kommer jag alltså dit och först när jag väl är där kan jag konstatera att han gått hem.
Det borde skrivas: Han hade gått hem när jag kom dit.
Jävla typ.
Och den där undertröjan lär jag väl aldrig se igen.

 

– – x – X – x – –