Eftertankens friska rodnad…

Alfred Nobel
Fem Nobelpris utdelas varje år sedan 1901, i ämnena:
Fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fredsarbete.
I Alfreds testamente nämns inte ekonomi över huvud taget – när det gäller utmärkelser, alltså. Bra så, eftersom dessa grovt överskattade och obefogat upphöjda gissningsövningar inte på något vis kommer i närheten av det som kan betraktas som vetenskap.
Charlataner, hottentotter och andra shamanistiska gökar har alltsedan penningen uppfanns, försökt (eller låtsats försöka) sia om framtiden och kommande ekonomiska händelser.
Sällan med bättre resultat än en chimpans som försöker klia sig på eh… ett visst ställe.

Fånigheter
Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne instiftades på 60-talet och resulterade som det mesta på den här kanten i ytterst komiska och absurda utnämningar till det ena stolpskottet efter det andra.
Det anses, trots det, ekonomiskt fördelaktigt att åka snålskjuts på de äkta Nobelprisens världsrykte och prestige.
Så – varje år utdelas ”Nobelpriset i ekonomi” på ”Nobeldagen” den 10 december.

Ett problem
Ett av problemen med detta är att folk i allmänhet imponeras av detta nonsenspris till virrhjärnor som falskeligen framställs som ”vetenskapsmän”, och att därmed deras ogrundade utsagor och påhitt får en tyngd som de inte på något vis har gjort sig förtjänta av.
För det mesta gör inte dessa lustiga utnämningar några större avtryck på omvärlden. Som väl är. Men…

Ett undantag
Årets utmärkelse utgör dock ett undantag; Willam Nordhaus får Riksbankens pris för sin ekonomiska modell som, av det rådande ekonomiska systemet, kan användas som alibi för fortsatt rovdrift och plundring av en planet som står på randen till katastrof.

o – o – 0 – o – o

William Nordhaus är så pass farlig att han omnämns två gånger om på denna blogg. Beware!

Professor who?
Förra veckan utdelades således ”Nobelpriset i ekonomi” till William Nordhaus, amerikan; verksam som professor i ekonomi vid Yale.
Han har skapat en ekonomisk modell som också tar med klimatfaktorer i beräkningarna.
Påstår William.
I en sådan modell ingår förstås en:

Cost – benefitanalys
Alla kostnader och all nytta av att begränsa uppvärmningen vägs samman i modellen för att finna den punkt där nyttan uppväger kostnaderna. Blott den programförklaringen är tillräcklig för att väcka misstankar.
Nordhaus landar i alla fall på att vi måste tillåta ca 3,5 graders uppvärmning för att världsekonomin inte ska ta skada.
Enligt FN:s klimatpanels senaste rapport blir dock effekten på mänskliga och naturliga system katastrofala långt innan denna nivå nås.

Tipping – it’s a long way
Man pekar på tipping points där ekologiska system kollapsar och följderna blir oöverskådliga.
Sådana brytpunkter är helt enkelt inte medtagna i Nordhaus modell och utgör sålunda inget problem.
Att satsa resurser på att hålla uppvärmningen nere på 1,5 grad skulle innebära en mycket allvarlig nedgång i världsekonomin, anser William.
I stället ska vi satsa på nya rekord när det gäller produktion och konsumtion för att hålla ekonomin under armarna.

Ökad tillväxt
Denna fortsatta rovdrift och ökade tillväxt kommer att ge oss större ekonomiska resurser och tekniska färdigheter när det är dags att lösa de problem som framtiden har på lager.
Påstår William.
En vågad gissning som han inte behöver ta något som helst ansvar för…
Av bilden ovan framgår ju att han har minst två axlar att rycka på när det är så dags.

Ös på
Så, i stället för att sporra till radikala åtgärder mot ytterligare försämring av klimatet har Nordhaus idéer gett sken av att vi kan ösa på som vanligt lite till.
Och lite till.
Det vill säga: God Jul och…

o – o – 0 – o – o

Alla idéer och påståenden på den här bloggen är ekologiskt hållbara och kamratligt fördelade. Ingen mannamån – lika till alla.
Eventuella sammanträffanden med konditor B. Engwall i Töreboda är så pass oavsiktliga att de kan bortses från, helt och hållet.
Hans fru Sigbritt, också.